Hur fick ni idén att göra den här filmen? Och vad representerar den för er båda?
Mathis : Jules är min kusin och han har alltid haft en gedigen skidnivå, ända sedan han var liten. Själv har jag arbetat med bildproduktion och fick en önskan att lyfta fram hans skidåkning genom att göra en porträttkortfilm. Förutom att dela fina stunder där uppe, hjälpte det mig att utvecklas i att ta bilder i högfjällsmiljö. Jag tror också att det hjälpte Jules att sätta ord på sin passion och på vad som driver honom att pressa sina gränser där uppe, i sluttningar som är exponerade för över 50°.
Jules: Det var egentligen Mathiss idé från början. Efter att ha gjort ett liknande projekt med en skärmflygare ville han göra ett porträtt på en skidåkare, och eftersom vi är kusiner kontaktade han mig för att vi skulle göra det tillsammans. Själv bidrog jag bara med den skidåkning jag älskar och hur jag ser på den. För mig är den här filmen ett projekt som gjorts inom familjen, utan att ta sig själva på för stort allvar, med stunder i bergen som förde oss närmare varandra.
Mathis, kan du presentera dig med några ord och berätta om ditt yrke?
Mathis: Jag är regissör och fotograf specialiserad på bergssporter. Med andra ord, jag gillar att gå, springa, åka skidor i bergen med en kamera i handen. Jag tog examen som ingenjör för 3 år sedan, jag fortsatte min passion för bild och sport och gjorde det till mitt yrke. Jag har alltid drömt om att vara en toppidrottare, ha sponsorer, och idag har jag gått till andra sidan kameran: jag samarbetar med idrottare och stora outdoor-varumärken för att visualisera deras berättelser.
Jules, kan du förklara varför du idag väljer att fokusera på bergsskidåkning/freeride?
Jules Under lång tid besökte jag skidorter och slalombanor. När jag slutade tävla ville jag verkligen gå vidare till något annat, så jag började friåka hemma (Flaine). Och en dag tog min pappa mig till Chamonix, till Argentière-bassängen. Han visade mig vad höga berg och branta sluttningar innebär. Sedan den dagen kan jag säga att jag verkligen har hittat det som driver mig mest: stora berg, på mer eller mindre "hög altitude ", vertikaliteten och känslan av tyngdkraft som den här typen av nedförsbacke kan ge, och upptäckten av nya, avlägsna bergskedjor.
Hur väljer du dina expeditionspartners och vad gör ett effektivt team?
Mathis : Dessa personer är lika bekväma som jag i den här miljön, eller till och med mer bekväma i atleternas fall. Det är också personer som jag kan lita på och jag vet att vi kan stötta varandra vid en incident. Det är också viktigt att komma bra överens med dem, det gör resan mer berusande med fina minnen som resultat.
Jules : Mina expeditionspartners är personer som har samma motivation som jag att börja, målet med en nedstigning eller en topp, och som delar mer eller mindre samma vision. Sedan är det oftast kompisar, polare som man skrattar med och som man gillar att umgås med. Om du uppfyller de flesta av dessa kriterier tror jag att det blir ett effektivt team.
Hur hanterar ni, var och en, riskerna på hög höjd, och vad är era säkerhetsprioriteringar?
Mathis: I höga berg är riskerna ständigt närvarande, och även om man känner sig bekväm och har analyserat förhållandena väl, finns det alltid en del slump och instinkt med i spelet. När jag fotograferar där uppe försöker jag hålla en marginal och vara på 90 % av min kapacitet, för att ha de 10 % kvar ifall något händer och för att kunna fokusera på min kamera eller drönare. Ibland kräver de bästa bilderna ett visst risktagande, och det är det jag finner fascinerande med det här yrket. Men prioritet ett är säkerheten, och ibland måste man ge upp och åka ner hel.
Jules : Vi är ofta i bergen och observerar hur förhållandena utvecklas, så det handlar främst om känslan på plats. Vi analyserar olika rapporter och väderprognoser dagarna innan, och tänker "här kan det bli bra, där blir det för mycket snö, där blir det skare...". Beroende på period och orientering startar vi tidigare eller senare för att undvika stenfall och laviner, etc. Jag har egentligen inga prioriteringar när det gäller säkerhet, det är snarare en generell aspekt där allt tas med i beräkningen, där man väger för- och nackdelar. Vissa dagar kommer risktagandet att vara högre än andra dagar, beroende på hur natten har varit, motivationen för rutten eller många andra faktorer.
Du ställs ofta inför farliga situationer, ibland till och med utomlands. Hur påverkar det dina nära och kära?
Mathis: Med tiden har mina nära och kära blivit vana vid min praktik och mina projekt. Självklart känner de alltid en viss oro när de ser mig ge mig iväg i några dagar eller till och med flera veckor. Jag försöker hålla kontakten när nätverket tillåter och ge nyheter så mycket som möjligt. De vet att jag inte tar några obefogade risker och att när jag väl är hemma igen kommer jag att ha vackra bilder att visa dem och spännande historier att berätta.
Jules : Mina nära och kära känner till riskerna, och de litar på mig. De ber mig att ge nyheter så fort jag kan. Det är klart att det är stressande för dem, men de vet att jag inte är en dumdristig person och att mina risker är beräknade.
Vad har Vuarnet-masker och glasögon bidragit med till dina utomhusaktiviteter?
Mathis : Märket har alltid varit banbrytande i sina designer, och de följer mig i vardagen, oavsett om jag är i stan, framför datorn eller på toppen av ett berg. Höga berg är en fientlig miljö för kroppen och för näthinnan. Vuarnet-optik gör att jag kan utöva och fånga dessa platser utan att behöva oroa mig för ljusets påverkan på min syn. Därmed kan jag fokusera på det väsentliga: att njuta av stunden och föreviga den.
Jules: I vardagen, på den högsta alpina toppen eller till och med i världen, har Vuarnet gett mina ögon komfort, med goggles och glasögon som sitter stadigt på ansiktet och skyddar mot alla solens strålar. Ett franskt märke med långvarigt kunnande.
