Pilgrimsfärd till Joshua Tree
Många vägar leder till fotografi; för Laura Austin var det grafisk design och snowboard som fick henne att bli passionerad för denna konstform. Från dessa två discipliner föddes en sällsynt och mycket mångsidig känsla för estetik och komposition, ständigt förstärkt av ett behov av att resa och upptäcka nya platser. För denna nya Vuarnet Day hade Laura Austin fria händer, så hon valde att ta oss med för att träffa ett par vänner som bor i Joshua Tree, mitt i den kaliforniska öknen.
Foto: Laura Austin
Hej Laura, kan du presentera dig snabbt?
Hej allihopa, jag är Laura Austin och jag är fotograf i Los Angeles, men jag tillbringar det mesta av min tid på resande fot.
Du har varit fotograf i några år nu, men kan du berätta hur det började?
Jag började först som grafisk designer, vilket lät mig lära mig mycket om komposition, färg och estetik. Men att sitta bakom ett skrivbord var inget för mig, så jag tog ett jobb som webbredaktör för Snowleader Magazine där jag både skulle skriva artiklar och fotografera ute i fält. Det var alltså med snowboarden som jag började intressera mig mycket för fotografi, och det utvecklades snabbt till andra discipliner. Fotografi låter mig berätta historier visuellt, och det är det jag gillar. År 2012 började jag frilansa och har aldrig slutat sedan dess.
Var befann ni er för denna Vuarnet Day?
Den här fotoserien togs under en resa till Joshua Tree i Kalifornien. På de flesta bilderna kan du se ett par vänner som jag gör musik med. De har ett hus omgivet av flera husvagnar som de hyr ut till resenärer. Jag besöker dem väldigt ofta när jag vill lämna Los Angeles brus. De andra bilderna från denna Vuarnet Days togs på en helt galen plats som heter Garth’s Boulder Gardens. Det är en sorts hippie-helgedom för alla som söker andlighet, vare sig det är resenärer, helare eller andra. En verklig pilgrimsplats.
Det finns en verklig känsla av frihet som utstrålar från det här vännparet, vad kan du berätta om dem? Om deras historia?
(Skratt) Mycket bra observation, det är mina vänner Andy Noel och Tegan Butler. De är ett otroligt kreativt par, de gör dessutom mycket foto och video. De har en väldigt stark relation eftersom de kompletterar varandra perfekt. Lite som Yin och Yang, var och en har kompetenser som den andra saknar. Lyckligtvis är de alltid redo för nya äventyr och de följde med mig med glädje för denna Vuarnet Day.
Vad vill du förmedla genom ditt arbete? När du påbörjar ett nytt projekt, var börjar du?
Hmmmm… med mina personliga projekt är mitt mål att uppmuntra människor att kliva utanför sin bekvämlighetszon och upptäcka världen omkring dem. Jag försöker inte uppmuntra dem att nödvändigtvis bli fotografer, men mitt mål är att visa andra att allt är möjligt och att man alltid ska försöka karriär inom något man brinner för. Och hur förbereder jag mina projekt? Jag jobbar mycket med känsla, att tänka för mycket på vad jag ska göra i förväg fungerar inte så bra för mig. Jag behöver behålla spontaniteten.
Att resa verkar väldigt viktigt för dig, varför?
För mig är resor mycket viktiga, men inte bara för att säga: "kolla vad coolt det är här?!?". Jag använder resor som en sorts katalysator för att växa, särskilt när jag reser ensam. Jag ser det som en möjlighet att öppna mig för andra. När det gäller fotografi är jag mer benägen att ta fram kameran när jag ser en plats för första gången. Jag behöver resa för att fortsätta inspireras och skapa.
Vart går din nästa resa?
Just nu tror jag att jag stannar kvar lite i Los Angeles eftersom jag har några personliga projekt att avsluta. Under de senaste åren har jag tillbringat så mycket tid på resande fot med att samla vittnesmål och foton att jag tvingar mig själv att stanna hemma för att skapa något med det. Jag har också som projekt att göra en guide om soloresor. Men när det är klart är mitt mål att resa till Japan, en plats jag har velat besöka länge.
Slutligen, vad är din definition av en Vuarnet Day?
Tja, om det involverar Vuarnet, skulle jag nog säga att det utspelar sig utomhus. Eftersom jag gillar att vara i naturen, skulle jag säga att det utspelar sig på en vacker plats där jag kan vandra i skogen innan jag ser solnedgången från toppen som en sorts belöning för ansträngningen.
