Marockansk rutt
I dessa osäkra tider ställde vi oss frågan om vi verkligen skulle visa de första bilderna från vår nya sommarkollektion. Var det verkligen rätt tillfälle? Vi bestämde oss först för att skjuta upp lanseringen och delade istället med oss av våra tidigare Vuarnet Days så att ni kunde få en stunds eskapism. Men ju mer tiden går, desto mer otåliga blir vi att presentera vår nya Vuarnet Day, eftersom denna resa framstod som en koncentration av positiv energi.
Foto: Vince Perraud / Tom Tubiana
I januari utforskade vi Marocko. Detta soliga land är en sann äventyrsdestination. En plats där tiden stannar för att ge plats åt unika ögonblick. En resa som präglas av leenden och frihet.
Detta äventyr är också ett tillfälle att presentera våra nya kollektioner av solglasögon och kläder. Bland nyheterna får District-kollektionen nytt liv med 3 nya former. För att komplettera denna föryngring introduceras en ny design på skalmarna med Vuarnet-symbolen V, subtilt integrerad.
För denna resas första etapp, med brädan under armen, beger vi oss mot Imsouane. Denna lilla fiskeby på västkusten är den perfekta platsen för att återhämta sig.
Efter flera timmars körning genom ett redan underbart landskap svänger vi för att styra mot byn. På vägen varnar Louise, som redan känner till platsen, oss för att det råder en särskild atmosfär här. Vi skulle snart upptäcka den, i en kurva uppenbarar sig äntligen bukten nedanför. Byn tronar på klippan och breder ut sig framför oss, och vi kan beundra den berömda vågen i bukten som oändligt upprepar sig framför våra ögon.
Här är surförhållandena ofta utmärkta, och redan nästa morgon kan ingen hejda sin lust att ge sig ut i vattnet. Solen går upp över havet bakom klipporna och värmer oss snabbt. Den fallande tidvattnet ger en våg av enastående regelbundenhet. Vi är inte ensamma, men ögonblickets magi gör resten.
På eftermiddagen styr vi norrut. En lokalbo berättade om en liten strand som vi inte fick missa. En liten bit paradis som resguiderna tenderar att glömma. Vägen följer kusten, långa rakor avlöser varandra och suget att köra längs dem blir allt större. Pierre kan inte motstå länge, kliver ur bilen, tar sin bräda och låter sig bäras med av rytmen från asfalten som susar under hans fötter.
Vi anländer äntligen till platsen, stranden sträcker sig så långt ögat kan nå. Efter att ha hälsat på några fiskare ger vi oss ut för att utforska området. Tiden stannar för att ge plats åt nöjet att driva omkring, utforska och prata om allt och inget, långt borta från staden.
Utsikten över solnedgången rycker oss ur vår stillhet, vi vill under inga omständigheter missa detta skådespel. Vi tar vägen tillbaka mot Imsouane för att återigen stanna högst upp på klippan som överblickar byn. Utsikten är hänförande, dagen slutar på det allra vackraste sätt.
