ADRIAN BALLINGER MAKALU

⁣⁢Den 9 maj genomförde Adrian Ballinger (@adrianballinger), Vuarnet-ambassadör, den första skidåkningen från toppen av Makalu (8463 m), världens femte högsta berg. Ballinger och hans klätterpartners, Dorji Sonam Sherpa och Pasang Sona Sherpa, nådde toppen klockan 9 på morgonen under förhållanden med vitt ljus.
Teamet var först med att nå Makalu-toppen i år.⁤⁣

⁣⁢För fler bilder: @griffin_mims @alpenglowexpeditions⁤⁣

Det är en enorm prestation, en prestation du har arbetat för i flera år. Vad inspirerade dig/drev dig till Makalu?

Makalu är världens femte högsta berg och ligger bara några kilometer från Mount Everest. Det är mest känt för sina skillnader jämfört med andra berg. Det är ett monster! Det är inte bara högt, utan också mycket skrämmande, med mycket branta klippväggar och mycket sten (istället för snö). Under mina decennier av expeditioner på andra berg i Nepal (inklusive 13 år på Mount Everest) har jag alltid varit inspirerad och skrämd av Makalus branta och tekniska utseende. Denna branthet och tekniska natur är också anledningen till Makalus andra dragningskraft för mig. Det var en av de enda två 8000-meters topparna (världens 14 högsta berg är över 8000 meter) som ännu inte hade haft en skidåkning från toppen.

Hur känns det att lyckas nå sitt mål?

Haha, det är fantastiskt! En blandning av lättnad och tillfredsställelse. Lättnad över att ha avslutat och att inget gick fel. Tillfredsställelsen över att ha uppnått ett mål som krävde år av försök, planering och ett års träning. Allt detta belönades med ett galet äventyr!

⁣⁢Hur förberedde du dig för den här expeditionen?⁤⁣

⁣⁢Först och främst förberedde jag mig genom att gradvis samla erfarenhet inom två områden: utförsåkning och klättring på 8 000 meter höga toppar. Men mer specifikt för den här expeditionen: efter två år ägnade åt klättring, ägnade jag förra året åt att återuppbygga min aeroba bas, som är avgörande för klättring och skidåkning på hög altitude. Sedan tillbringade jag vintern med att fokusera på utförsåkning.
Jag bor i Lake Tahoe och delar mina vintrar mellan här och de schweiziska alperna. Jag försökte fokusera min säsong inte på puderåkning, utan på tekniska, branta och fasta linor. Jag visste att den här typen av åkning skulle vara närmast den jag kunde hitta på Makalu.⁤⁣

Vad fungerade bra den här gången?

Först och främst var mitt klätterteam otroligt. Medan jag var den enda skidåkaren på berget och gjorde min nedstigning ensam, gjordes all min klättring med Alpenglow Expeditions team, som bestod av 5 Sherpas, 4 Ecuatorianer och en annan amerikan, alla supertalangfulla klättrare med stor erfarenhet av 8000-meters toppar. Vi satte rep på berget och var det första teamet på 3 år att nå Makalu-toppen. Vi hade så roligt. Detta team gjorde det möjligt för mig att fokusera på skidåkningen och känna mig mer bekväm med att ta risker på berget.

⁣⁢Det andra som fungerade bra var vädret och snöförhållandena.
År 2012 och 2015 lyckades jag inte åka skidor på Makalu på grund av hög lavinrisk. I år gjorde bristen på snö, även om den var farlig på sitt sätt, att jag kunde kontrollera risken bättre jämfört med den slumpmässiga lavinrisken. I år var risken att stöta på för branta sluttningar. Det var upp till mig, vid varje sväng, att minska den risken genom att åka skidor korrekt. Det gjorde den totala upplevelsen säkrare.⁤⁣

⁣⁢Vad var ditt favoritögonblick?⁤⁣

Att göra de sista svängarna ner till läger 2, där de flesta av mina klätterkollegor väntade på mig. Även om jag fortfarande hade några kilometer kvar att åka skidor, hade jag redan åkt de flesta farliga partierna och upplevt låglandet flera gånger under min acklimatisering, så jag visste att jag kunde göra det igen. Jag kände mig så bra över att vara med teamet som jag hade arbetat så hårt med detta för, och att kunna åka skidor på terräng som jag kände till och litade på. Dessutom höll solen på att gå ner och det var vackert :).

Din största utmaning, och hur övervann du den?

Riskhantering. Jag är inte säker på att jag övervann den helt. Jag tog helt enkelt saker som de kom och valde, bokstavligen vid varje sväng, om jag var inom min säkerhetsmarginal. Jag tror att jag var ödmjuk inför mina förmågor, att jag tog det lugnt (att åka 2,5 vertikala kilometer tog nästan 11 timmar, efter en 7-timmars klättring till toppen från läger 3), och att jag använde all min erfarenhet från stora berg för att säkert ta mig ner.

Vilken utrustning följde med dig på denna bestigning?

• ⁣⁢Skidglasögon Large – klarhet, utökat synfält och enkelhet att byta magnetiska linser⁤⁣
• ⁣⁢ICE 1931 180° Large – stor täckning, sidokydd som tillval, högkvalitativ lins och perfekt passform för mitt ansikte, lätt känsla.⁤⁣
• ⁣⁢ICE 1930 180° Medium – stor täckning, sidokydd som tillval, fantastiska linser, perfekt passform för mitt ansikte, lätt känsla⁤⁣
• ⁣⁢Legend 03 – perfekta för livet i basläger och resor⁤⁣